EUDR riskbedömning 2026/2027 – artikel 10 och 11 steg för steg
Kort svar: När EU:s avskogningsförordning (EUDR, förordning (EU) 2023/1115) kräver full due diligence ska verksamhetsutövaren samla och verifiera uppgifter enligt artikel 9, bedöma risken för bristande efterlevnad enligt artikel 10 och vid behov minska risken enligt artikel 11 innan relevanta produkter släpps ut på EU-marknaden eller exporteras. Utgångspunkten är ett konkret produkt- och leveranskedjeunderlag – inte att fylla i en allmän riskpoäng.
Senast juridiskt faktagranskad: 19 oktober 2026 · Rättsläge: konsoliderad förordning (EU) 2023/1115 av den 18 september 2026 samt kommissionens vägledning från juli 2026. Guiden avser företag och produkter inom EUDR:s tillämpningsområde.
- Bedöm först KN-kod, råvara, aktörsroll och tillämpningsdatum. Inte alla aktörer ska göra en egen fullständig artikel 10–11-bedömning.
- Bedömningen omfattar landrisk, produktionsplats, dokumentation, markrättigheter, leveranskedja och risk för blandning.
- Förenklad due diligence från lågriskländer enligt artikel 13 kan innebära att artiklarna 10–11 normalt inte behöver genomföras, men endast när villkoren verkligen är uppfyllda.
- Om risken inte är ingen eller försumbar får produkten inte släppas ut på marknaden eller exporteras förrän adekvata åtgärder har minskat risken till den nivån.
- Dokumentera bedömningar och beslut; artikel 10.4 respektive 11.3 kräver översyn minst årligen där dessa artiklar är tillämpliga.
Vem behöver riskbedöma enligt EUDR 2026/2027?
EUDR gäller inte automatiskt alla företag som importerar eller säljer trä, kaffe eller kakao. Det är de relevanta produkterna som finns i bilaga I och deras faktiska KN-koder som styr produktomfattningen. Den rättsliga rollen avgör i sin tur skyldigheterna. Börja därför med översikten över vilka företag EUDR omfattar och skillnaden mellan operatör, downstream-aktör och handlare.
För den operatör som måste tillämpa full due diligence innebär artiklarna 8–11 tre sammanhängande steg: informationsinsamling, riskbedömning och – om nödvändigt – riskreducering. Downstream-operatörer och handlare omfattas av en annan skyldighetsmodell efter ändringsförordning (EU) 2025/2650; de ska inte generellt lämna en ny egen DDS eller upprepa den ursprungliga operatörens fullständiga due diligence för samma produkt.
Artikel 10 – hur görs en korrekt riskbedömning?
Artikel 10.1 kräver att berörda operatörer verifierar och analyserar den information som samlats in enligt artikel 9 och annan relevant dokumentation. Resultatet ska visa om produkten riskerar att inte uppfylla artikel 3, det vill säga kraven på avskogningsfrihet, lagenlig produktion och korrekt tillbörlig aktsamhet. Riskbedömningen ska vara specifik för produkten, produktionen och den faktiska leveranskedjan.
Vilka riskfaktorer ska granskas?
- Landrisk och skogssituation: den officiella klassningen enligt artikel 29, förekomst av skog, avskogning och skogsförstörelse samt lokala förhållanden.
- Produktionsplats och laglighet: geolokalisering, tidsuppgifter, rätt till markanvändning och tillräckligt verifierbar evidens för laglig produktion.
- Ursprungsfolk och lokalsamhällen: närvaro, relevanta rättigheter, samråd och eventuella styrkta anspråk eller tvister.
- Leveranskedjans komplexitet: antal mellanhänder, produktionsländer, bearbetningssteg, möjligheten att spåra varje källa och eventuella informationsluckor.
- Blandning och kringgående: risk för produkter av okänt ursprung, från andra riskklasser eller med inkonsekventa batchuppgifter.
- Tillförlitlighet: kvalitet i dokument och geodata, tidigare bristande efterlevnad, styrkta farhågor samt relevanta tredjepartsuppgifter.
Detta är en praktisk gruppering av riskkriterierna i artikel 10.2, inte en ny, separat lagstadgad lista. Kriteriernas betydelse varierar mellan exempelvis kaffe från många små odlingar och trä från en spårbar produktionsanläggning. EU-kommissionen betonar att varje relevant ursprung eller produktionsområde måste bedömas när råvaror kommer från flera platser.
Vad är ingen eller försumbar risk?
Enligt förordningens definition och kommissionens vägledning förutsätter en slutsats om försumbar risk att det samlade underlaget inte ger anledning till oro för att produkten är olagligt producerad eller inte är avskogningsfri. En riskpoäng som ”2 av 5” är inte i sig ett lagstadgat frikännande. Den ska kopplas till prövbara källor och en begriplig motivering. Om en relevant risk kvarstår som mer än försumbar får produkten inte släppas ut på marknaden eller exporteras på det aktuella underlaget.
Praktisk EUDR-riskmatris: från evidens till beslut
En intern matris kan göra kontrollen konsekvent. Kolumnerna nedan är ett arbetsförslag – EUDR föreskriver inte denna poängmodell eller dessa rubriker.
| Kontrollpunkt | Exempel på underlag | Beslut som dokumenteras |
|---|---|---|
| Produktens omfattning | KN-kod, bilaga I, produktbeskrivning | Omfattas/omfattas inte – motivering |
| Ursprung och geodata | Produktionsland, geolokalisering, produktionsdatum | Alla berörda källor spårade? |
| Avskogningsfrihet | Historiska markdata, verifiering av plats och produktionsförlopp | Bevisning tillräcklig och verifierbar? |
| Lagenlig produktion | Relevanta tillstånd, markrätt, lokal rättslig dokumentation | Rättsliga oklarheter och åtgärder |
| Leveranskedja | Batch-ID, leverantörsled, separering och spårbarhetsdata | Blandningsrisk eller informationslucka? |
| Övriga signaler | Styrkta farhågor, tidigare incidenter, tredjepartskällor | Samlad bedömning av kvarstående risk |
Dokumentera för varje relevant produkt eller batch vilken källa som kontrollerats, datum, resultat, den ansvariga bedömaren, eventuella avvikelser och vilket beslut som fattats. Se även vår separata guide till geolokalisering och polygoner enligt artikel 9.
Artikel 11 – när krävs riskreducerande åtgärder?
Om artikel 10-bedömningen inte visar ingen eller endast försumbar risk ska operatören före marknadssläpp eller export vidta tillräckliga riskreducerande åtgärder. Enligt artikel 11.1 kan sådana åtgärder bland annat vara att begära ytterligare information och dokumentation, utföra oberoende undersökningar eller revisioner och vidta andra åtgärder som behövs för att styrka uppgifterna enligt artikel 9.
Andra verksamhetsanpassade åtgärder kan vara att åtgärda oklara geodata, skilja olika varuflöden åt, kontrollera berörda ursprungsområden ytterligare eller stödja leverantörer med kompetens och kontroller. Det avgörande är inte hur många kontroller som genomförts utan om de faktiskt reducerat den konstaterade risken.
Interna kontroller, ansvar och oberoende granskning
Artikel 11.2 föreskriver adekvata och proportionella rutiner för riskhantering och intern kontroll. Bestämmelsen innehåller särskilda organisatoriska krav för operatörer som inte är små eller medelstora företag, inklusive complianceansvar på ledningsnivå och en oberoende granskningsfunktion. Dessa särskilda funktioner är därför inte automatiskt identiska krav för varje enskilt mikroföretag.
Beslut om riskreducering ska enligt artikel 11.3 dokumenteras, ses över minst årligen och kunna visas för behörig myndighet. Bevara även spårbarhet mellan identifierad risk, vald åtgärd och slutsatsen efter åtgärden.
Artikel 13 – betyder lågriskland att riskbedömningen kan hoppas över?
Inte utan kontroll. För operatörer som uppfyller villkoren i artikel 13 kan skyldigheterna enligt artiklarna 10 och 11 normalt falla bort, om alla relevanta råvaror/produkter har producerats i lågriskland eller lågriskområden och företaget har bedömt leveranskedjans komplexitet samt risken för kringgående eller sammanblandning med produkter från okänt ursprung eller från normal- och högriskländer.
Företaget måste fortfarande uppfylla de tillämpliga informationskraven enligt artikel 9, ha ett due diligence-system och kunna visa att villkoren för förenklingen faktiskt är uppfyllda. Ny eller känd information om risk för bristande efterlevnad kan medföra att full riskbedömning och riskreducering blir nödvändig. Det är därför fel att skriva att alla leveranser från exempelvis Sverige är automatiskt undantagna från EUDR.
| Landklassning | Betydelse för artiklarna 10–11 |
|---|---|
| Låg risk | Förenklad due diligence kan användas vid uppfyllda villkor i artikel 13; artikel 9 och övriga tillämpliga krav kvarstår. |
| Normalrisk | Ingen generell artikel 13-förenkling; full riskbedömning och vid behov riskreducering för tillämpliga operatörer. |
| Hög risk | Ingen generell artikel 13-förenkling; risknivå och underlag måste prövas noggrant enligt relevanta bestämmelser. |
Enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1093 är bland andra Belarus, Nordkorea, Myanmar och Ryssland klassade som högriskländer. Länder som inte anges i förordningens bilaga som låg- eller högrisk behandlas som normalrisk. Kontrollera alltid senast gällande klassning vid verklig riskbedömning; detta är inte en fullständig länderlista.
Artikel 4a är inte samma sak som artikel 13
Vissa mikro- och små primära operatörer omfattas av en särskild förenklad deklarationsordning i artikel 4a. Den ska inte förväxlas med den riskbaserade förenklingen i artikel 13 eller användas som ett generellt undantag för små importföretag. Läs vår guide om DDS och förenklad deklaration för en separat prövning av aktörsrollen.
Två praktiska exempel på riskbedömning
Exempel 1: Kakao från flera produktionsområden
Ett företag importerar en relevant kakaoprodukt från en leverantör som samlar råvaror från många gårdar. Leverantören visar ett övergripande hållbarhetscertifikat men har inte säkerställt kopplingen mellan den faktiska batchen och samtliga produktionsområden. Här räcker det inte att markera leverantören som ”godkänd”. Operatören måste utreda bristande spårbarhet och blandningsrisk samt vid behov kräva ytterligare underlag innan den bedömer om risken reducerats till den tillåtna nivån.
Exempel 2: Trä från ett lågriskland
En operatör med trävara från ett officiellt lågriskland har fullständig artikel 9-information och en enkel, obruten leveranskedja. En bedömning enligt artikel 13 kan visa att förenklad due diligence får användas. Om information senare pekar på illegal avverkning, kringgående eller okänt ursprung behöver operatören ta den informationen på allvar och tillämpa relevanta ytterligare skyldigheter. Lågriskklassning är inte en garanti.
Checklista för EUDR-riskbedömning
- Verifiera produktens KN-kod mot gällande bilaga I och bestäm aktörsroll.
- Kontrollera företagets aktuella tillämpningsdatum och om artikel 4a eller 13 kan vara relevant.
- Samla in fullständiga, verifierbara artikel 9-uppgifter om produkter, leverantörer och produktionsområden.
- Kontrollera aktuell officiell landbenchmarking och lokala riskfaktorer.
- Analysera avskogningsfrihet, lagenlighet, markanvändningsrätt och relevant information om berörda samhällen.
- Dokumentera spårbarheten genom alla leveransled och bedöm blandnings- och kringgåenderisk.
- Sammanfatta riskbedömningen med källor, bedömningsdatum, ansvarig och motivering.
- Om kvarstående risk inte är ingen eller försumbar: vidta dokumenterade och proportionerliga artikel 11-åtgärder.
- Pröva effekten av åtgärderna och håll tillbaka marknadssläpp/export om risken inte minskats till tillåten nivå.
- Säkra beslutslogg, relevant DDS-process och årlig översyn samt bevarande av dokumentation enligt tillämpliga regler.
Vilken EUDR-dokumentation bör företaget spara?
En praktisk granskningsmapp innehåller identifierad produkt och KN-kod, leverantörer, produktionsplatser och geodata, fakta om avskogningsfrihet och laglighet, tillämpliga riskkriterier, kontrollkällor, riskbedömningsprotokoll, åtgärdsplan, ny prövning efter åtgärd, ansvariga beslutsfattare och uppgifter om DDS eller tillämplig förenklad deklaration. Artikel 12.5 anger minst fem års bevarande för dokumentation om due diligence; andra bestämmelser kan ange egna referenstidpunkter för särskilda uppgifter.
Det är viktigt att skilja mellan rättsligt krav på relevant dokumentation och frivilliga arbetsmetoder som färgkodad riskmatris, Excel-dashboard eller interna nyckeltal. Sådana verktyg är hjälpmedel för spårbarhet, inte bevis på laglig efterlevnad i sig.
EUDR-riskregister och dokumentmallar i Word, PDF och Excel
Mallbutikens EUDR Due Diligence-paket innehåller strukturerade underlag för rollbedömning, informationsinsamling, geolokalisering, riskbedömning, riskreducering, DDS och downstream-spårbarhet. Dokumenten hjälper företaget att organisera kontrollarbetet, men ersätter inte en faktisk juridisk bedömning av produkten.
Relaterade guider
- EUDR: vilka företag och produkter omfattas?
- Geolokalisering och polygoner enligt artikel 9
- DDS eller förenklad deklaration – roller och spårbarhet
- Leverantörsavtal och ansvar i leveranskedjan
Vanliga frågor om EUDR riskbedömning
Måste alla företag göra en riskbedömning enligt artikel 10?
Nej. Skyldigheten beror på produktomfattning, aktörens roll och tillämpliga undantag/förenklingar, särskilt artikel 13 och den reviderade downstream-modellen.
Är ett leverantörscertifikat tillräckligt?
Inte automatiskt. Certifiering kan ge relevant kompletterande information enligt artikel 10.2 n, men befriar inte i sig operatören från de tillämpliga skyldigheterna enligt EUDR. Täckning och spårbarhet måste bedömas.
Är riskreducering enligt artikel 11 alltid obligatorisk?
Nej. Den blir relevant när en tillämplig artikel 10-bedömning inte visar ingen eller endast försumbar risk. Åtgärderna måste då faktiskt minska risken innan marknadssläpp eller export.
Vad händer om en leverantör saknar fullständig geolokalisering?
Avsaknaden kan innebära att artikel 9-underlaget inte är tillräckligt och försvåra riskbedömningen. Begär komplettering och bedöm rättsliga konsekvenser. Ett certifikat eller en övergripande karta ersätter inte automatiskt uppgifterna.
Hur ofta ska riskbedömningen uppdateras?
För bedömningar som omfattas av artikel 10 krävs minst årlig översyn enligt artikel 10.4. Vid nya leveransförhållanden eller ny riskinformation kan tidigare underlag dessutom bli otillräckliga tidigare än så.
Får varor från lågriskländer säljas utan någon kontroll?
Nej. Artikel 13 kan förenkla skyldigheterna enligt artiklarna 10–11 men informationskrav och prövning av förenklingens villkor kvarstår.
Rättskällor och officiell vägledning
- EUDR, förordning (EU) 2023/1115 – konsoliderad 18 september 2026 (särskilt artiklarna 3, 8–13 och 29).
- Förordning (EU) 2025/2650 – ändrade aktörsroller och tillämpning.
- Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/1093 – landsklassning.
- Europeiska kommissionens EUDR-vägledning 20 juli 2026 (vägledning, inte en självständig bindande rättsakt).
- EU-kommissionen – Understand Due Diligence.
Dokumentmallar i artikeln
Fördjupa dig i ämnet
Guider för företag – avtal, HR, AI & complianceEUDR 2026/2027 – vilka företag omfattas och hur gör man due diligence?
EUDR-guide 2026/2027 med aktuella deadlines, produktomfattning, roller, geolokalisering, riskbedömning, riskreducering och due diligence statement.
Guider för företag – avtal, HR, AI & complianceEUDR: DDS eller förenklad deklaration 2026/2027? Roller och spårbarhet
EUDR 2026/2027: lär dig vem som ska lämna DDS, vem som får använda förenklad deklaration enligt artikel 4a och vilka uppgifter downstream och handl...
Guider för företag – avtal, HR, AI & complianceEUDR geolokalisering 2026/2027 – polygoner och artikel 9
EUDR artikel 9: när krävs polygon, när räcker GPS-koordinater och vilka undantag gäller? Praktisk guide till geolokalisering, produktionsplatser oc...
